torsdag 4 oktober 2018
Kanelbullens dag
Vissa saker har vi dock funnet skiljer sig från det vi är vana vid. Kanelen exempelvis är av annan art här. Liknar ceylonkanel. Pärlsocker finns inte. I alla fall inte i våra vanliga butiker. Så då vi med glädje transporterar dessa två nödvändigheter får även kardemumma åka med. Den tror jag emellertid att vi lika gärna kunde köpa här.
Våra kära grannar här nere har lärt sig känna igen doften av kanelbullar som emellanåt letar sig ut genom vår öppna stalldörr.
När bullarna väl är klara brukar det betyda att vi ger oss av ut för att leverera dem till väntande vänner. Men idag är det kanelbullens dag och även om några ska finna sin väg till andra casitas här på berget får allt några stanna kvar.
Inte nog med att det ÄR kanelbullens dag så fyller maken år imorgon. Och det finns inte mycket han uppskattar så som en kanelbulle på födelsedagsbrickan.
Glad kanelbullens dag!!!
fredag 28 september 2018
Ut på äventyr
Känslan av skolresematsäck infinner sig även om smörgåsarna på den tiden hade prickigkorv och kaffet lyste med sin frånvaro. På den tiden var det festis i trekantig tetra som låg i väskan.
Dagen började lite extra tidigt idag trots att det är lördag. Tidiga mornar är givetvis ibland inte vad man önskar sig. Speciellt inte om det regnar och blåser. Men det gör det inte idag. Istället har jag en fantastisk morgonhimmel i blickfånget. Det går inte att missta sig på att det är höst. Ljuset är varmare och luften till och med ser krispig ut.
Jag hoppas att många letar sig ut i skog och mark och hittar lite god svamp.
När kylskåpet gapar tomt av rätt orsaker, då har man tur.
Havregrynskartongens insida är lika dammig som vinden på ett gammalt herresäte.
Fruktskålen ser ensam ut utan grapefrukten som normalt vilar på fatets gröna fajans och ägg - ja det finns det helt enkelt inga i kylen.
För allt för många människor i vår värld är detta vardag och en förfärligt katastrofal
verklighet.
Men för mig betyder det trevligheter. Först en vilsam frukost på det trevliga kaffet som ligger ett stenkast från vår port. Medan jag njuter ägg, yoghurt, kaffe och syndar med en croissant kan jag se vår balkong, samtidigt som ett nytt äventyr med Ruth Galloway utspelas i hörlurarna.
Runt omkring pratas och skrattas det småtrevligt. Idag är kaffeet helt fullt.
I morgon hoppas jag att frukosten intas på annan ort. Vem vet, med lite tur så kanske det funkar! Jag håller tummar och tår.
lördag 28 juli 2018
Frukost hela dagen.
Det kan te sig som slöseri att sitta på en takterrass och se en dag av ens liv passera. Åtminstone anser maken att det är vansinnigt, ren galenskap faktiskt.
Och visst kan jag förstå hur han tänker men likt ensamhet kan stillsamhet vara en ren och skär njutning när man vet att sällskap liksom aktivitet väntar runt hörnet.
Så idag blir det en sådan dag. Frukost till frukost. En god bok till kaffet och frukost till lunch.
I kväll väntas äldsta dottern på besök och då är det slut på friden - det ska bli så kul!!
torsdag 26 juli 2018
Back to basic
Inte bara äta mat men också att handla mat, titta på mat och tala om mat. Mat är helt enkelt något som spelar en central roll i våra liv.
Vi har fått möjligheten att promenera en lång eftermiddag genom en mango- och avokadoodling med efterföljande familjemiddag i sammetsmjuk sensommar natt i södra Spanien.
Lika roligt är det att äta nyfångade sardiner som grillats över öppen eld. Det är bara fantastiskt på olika sätt.
Igen och igen
Just denna avsaknad av intresse för odling och grönska kan idag te sig aningen underlig. Vår terrass här på vårt lilla hus på berget är om inte en prunkande oas så i alla fall prunkande.
Citronträdet som var vårt första inköp och som faktiskt lyckats överleva vår taffliga och osäkra omvårdnad är nu härdad av de samma och uppbär vackra gröna blad. Den gav rekordskörd om 9 citroner i våras!
Den lilla palmen, Olle, som vi fått i gåva av en spansk gentleman vars största idol är Olof Palme, sträcker sig lagom högt mot skyn. Tydlig instruktion som gavs var att se till att inte ge Olle en större kruka. "Större kruka, högre palm. Och det vill ni ju inte.." sa denne spanske gentleman, vars kunskap och beundran av vår tidigare stadsminister inte visste några gränser.
Döm om vår förvåning när blomningen nu börjat om igen. Ännu mer små vita väldoftande blommor. Jösses det blir mycket marmelad i år.
tisdag 24 juli 2018
In i dimman
Efter en trevlig pratstund tog vi oss över höjden och tillbaka ner på strandpromenaden igen. Våra magar kallade på vår uppmärksamhet. De var hungriga och vi vet vart man går för att enkelt tysta frukosthungriga magar.
måndag 23 juli 2018
Räserbilen och vi
Många missar detta och parkerar där ändå vilket normalt resulterar i att bilen bogseras bort. Nu är det så att denna sommar så är det så många som missar parkeringsförbudet på nämnda plats att man inte hinner bogsera bort bilarna och avställningsplatsen är helt full. Så därav ingen marknad.
Jackpot
Våra sommardagar är till bredden fyllda av ledighet. Frukost, ärenden (trivsamma sådana så klart), lunch, siesta med en god bok under en parasoll, promenad och kanske ett dopp i havet, middag och till sist småprat medan solen kryper ner bakom berget. Ungefär så ser en vanlig sommardag ut.
Just denna helgen har varit något mer aktiv. Yngsta dotter med hjärtevän har varit här och satt extra guldkant på dagarna. Idag åker de hem för att arbeta några dagar men snart kommer de tillbaka och då är även storasyster med. Det ska bli så härligt att krama om dem alla tre. En riktigt jackpot blir det då även mellanbarnet, sonen, och äldsta dotterns make kan följa med. Och tänk kanske även mormodern... Då ni, då är det storslam och jackpot. Fram till dess så fortsätter vi njuta av våra stillsamma, långsamma och lagom produktiva dagar. Det är ju en form av jackpot det med.
lördag 21 juli 2018
På spaning
tisdag 17 juli 2018
Det blir en fin dag idag
måndag 16 juli 2018
På vift
Våra favoritställen ser självklart lite olika ut beroende på var vi är. Det är ju det som är det fina med att byta plats ibland men samtidigt att få möjligheten att komma tillbaka. På något sätt säger det sig självt. Ett favoritställe måste ju vara något man får besöka igen, och igen och igen!
Nåväl, för ett flertal år sedan skulle vi åka på utflykt till Málaga. På den tiden förteddes alla utflykter med buss.
Att åka buss är härligt! I och med att man sitter högt så kan man ju se över murar och in i trädgårdar. Då busstrafik har som grundidé att fylla sina fordon och därigenom ge så många människor som möjligt möjligheten att resa så stannar vår buss i varje hörn. (Det finns snabbbussar)
En full buss ger fantasin vingar. Det är roligt att sitta där och fundera och lyssnar på smattrande röster diskussioner och lågmälda samtal. Eftersom vi inte till fyllest förstår vad som sägs kan vi inte räknas till de tjuvlyssnandes skara, vilket gör samvetet gott, men det lilla vi förstår förgyller resan.
Nåväl, när vi i den tidiga morgontimman begav oss till busstationen hade vi inte ätit någon frukost utan hade för avsikt att njuta detta i storstaden.
Att bussresan tog närmare två timmar hade vi inte tagit i beaktande så när vi klev av på ändhållplatsen var vi rejält hungriga, men vart skulle vi gå?
Ibland spelar ödet oss i händerna och vi snubblade hungriga och kaffetörstiga in på La Canasta varifrån underbara dofter av nybakat bröd och starkt kaffe strömmade.
Ett fantastiskt val. Ordet val spelar här en stor roll. Att välja bröd på La Canasta kan ta lite tid. Här finns allt från surdegsbröd, små flöjter (baguetter), croissanter och napolitaner. Här finns bakverk av alla de former. Det finns skinka, ost, tomatkross och marmelad. Det är en sann fröjd att få nystekt skinka på varmt bröd täckt med smältande ost och toppad med lite olivolja.
Till detta bjuds färskpressad apelsinjuice och gott kaffe.
Många är de kunder som vill njuta de fröjder La Canasta erbjuder och sittplatserna är få. Men med lite tålamod så kunde vi strax då liksom nu strax glida ner på varsin stol och bara njuta av alla godsaker och av att vara på vift!
www.lacanasta.es
söndag 15 juli 2018
Två av samma sort
lördag 14 juli 2018
Att vänta
Jag är ganska säker på att den som myntade devisen att "väntans tider bliver svår" den har aldrig suttit på vår terrass en tidig söndag morgon och genom stadens sömniga tystnad kunnat höra vågorna som slår mot stranden.
I vår lilla stad är det för det mest liv och rörelse. Från tidiga morgonen till mitt-i-natten är det fötter som trampar på gatstenen eller tvåhjuliga fordon som rullar förbi i gränden utanför vårt hus. Lugnare blir det självklart under siestan då de flesta är hemma och vilar. Men på söndag morgon då är lugnt och söndagsfriden ligger likt ett sidenlakan över hustaken.
Med stor sannolikhet har man ännu inte ens klivit upp ur sängen. Inte en enda av mina grannar har passerat utanför, iklädd sin morgonrock, för att gå till bagaren och köpa frukostbrödet. Om någon timma kanske. När frukostätandet är avklarat blir det dags att dra på söndagskläderna och flanera längst strandpromenaden. De lite yngre packar säkert strandväskan med badkläder, mat och parasoll för en dag på stranden. Men än så länge är det svalt och tyst.
Klivit upp ur sängen har inte heller maken gjort. Det är gott att veta att han snart kommer upp kavandes på vår spiraltrappa och undrar om kaffet är klart (det är det) och om äggen är kokta (det är de) men fram till dess ska jag njuta av mitt kaffe, min bok och vågornas sång. Det blir en fin dag idag också.
måndag 9 juli 2018
Falla på plats
Aktuellt just nu är att njuta.
Njuta av att alla mina kära är på jordens yta, av utsikten och av kaffe med mjölk.
onsdag 13 juni 2018
Tvillingfrukost
Sedan helt plötsligt dök våren upp. Från en dag till en annan var västen som bars ovanpå vindjackan under morgonpromenaden helt överflödig och bara någon dag senare så åkte även vindjackan av! Vår och sommar i raketfart! Lika plötsligt hade vårterminen passerat, lika kort som höstterminen varit lång. Vilket underligt år!
Simultant med att ett läsår passerar så passerar ju även levnadsår och erfarenheterna blir fler och fler liksom (förhoppningsvis) kunskaperna. Om man har fått den stora lyckan att få erfara hur barn, egna eller andras, växer och blir klokare så är man en människa med stor tur.
Just när man står där med det lilla, lilla barnet och inser att "Just jag förväntas att på något sätt ha ett gott inflytande på denna lilla krake. Jag ska hjälpa denna lilla nya individ att bli sitt bästa, gladaste och klokaste jag. HJÄLP!"
Då känns hela företaget övermäktigt och oöverstigligt. Hur i hela friden skall jag kunna göra detta? Utan att ställa för stora eller för små krav. Utan att skapa en "minime", för vem vill bli en "minime" av någon annan? Alla vill väl vara sin absolut egna person - i alla fall när personen i fråga har blivit lite äldre.
Och PANG prestationsångesten visar raskt sin fula nuna.
Sedan, lika plötsligt som den där lilla personen dök upp så är den lika lång eller längre än jag själv. Till på köpet glad, klok, vänlig och kompetent! På något mirakulöst sätt har jag missat de värsta grynnorna på uppväxtens hav.
Hur gick det till? Egenförtjänst? Knappast! Ett fantastiskt barn-exemplar? Absolut! Bra sjökort? Antagligen, i alla fall ett med de flesta grynnorna väl utsatta.
Men inte alla! frukost-minime-grynnan den körde jag rakt upp på. Med dunder och brak landade jag mitt på den och simsalabim så njuter jag och äldsta dottern av exakt likadana frukost på det café vi passerar var dag på vår väg till vårt arbete. Och ja, vi arbetar på samma arbetsplats! Två minime-grynnor vann - kan vi säga så?
lördag 9 juni 2018
Att resa
Det är roligt att resa. Till och med väntandet på anslutande flyg kan vara roligt. Framförallt när man redan i förväg vet att det blir en del ställtid mellan etapperna och man därför har rätt kanal "intunad" så att säga. Man " gillar läget" helt enkelt och får istället möjlighet att iaktta alla dessa spännande medresenärer som av olika anledningar skall till samma plats som en själv. Det ges tid att fundera över vad det är som driver dem till att resa och fantasin kan släppas fri och plötsligt har de fått yrken och befinner sig i samband som är långt ifrån sanna eller kanske spot on! Resan mellan Paris och Bastia var en studie i EU. Snett bakom mig sätt en högljudd finska som absolut ville samtala med sin manlige vän som satt ett par rader framför mig. Bredvid mig tronade en välklädd fransyska med just den uttråkad min som så gärna avbildas i karikatyrer. Runt om kinkade småbarn som tröstades eller mutades på olika språk. Och i mittgången skred stewarden, med ursprung i något arabisktland, värdigt men effektivt.
Vi skiljdes alla åt på Bastia flygplats för att antagligen aldrig ses igen, sådant är livet.
När livet är riktigt gott börjar dagen med solsken, vacker utsikt och en god frukost.
Livet från den goda sidan, helt enkelt.
https://www.langleyhotels.eu/en/our-hotels/resort-napoleon-bonaparte/
fredag 8 juni 2018
Studentsångsfundering på CDG
När vi från början startade denna blogg var tanken att vi aldrig skulle skriva att något är dåligt. Om det var dåligt, tråkigt eller ledsamt så skulle vi helt enkelt leta rätt på det lilla som var bra.
Med detta i bakhuvudet konstaterar jag snabbt att en textrad i den just nu så aktuella "Studentsången" är helt sann...
..... " och den ljusnande framtid är vår"....
Och ser fram emot den vackra utsikt som jag vet väntar om bara ett par timmar.
söndag 3 juni 2018
Morgondopp
Vi har detta år begåvats med en försommar a la paradiset. Det är med stor sannolikhet så att många plågas av värmen . Ja, det är så pass varmt att man i press och radio vill påminna oss att vara extra uppmärksamma på våra unga och gamla eftersom de, av diametralt olika anledningar, kan komma att drabbas av vätskebrist och värmeslag.
Eftersom varken maken eller jag längre, av andra än oss själva, räknas till den första gruppen, men av våra barn nog räknas till grupp nummer två, lämnade vi vår "gata i stan" i arla morgonstund denna söndagsmorgon njuta av frukost i gräset och tillse att kroppen tillförs allsköns nyttigheter, just så som vi blivit rekommenderade av koka herrar och damer i etern .
Vår bostad ligger bekvämt nära såväl sjö som hav, det är skönt att kunna välja, i dag blev det sjö.
Skam att säga så var vi här i går morse också men då missade vi att ta frukosten med oss utan njöt då endast av svalkande morgondopp. Men att inte ta med frukost det var ett misstag vi inte ville upprepa.
Sagt och gjort. Trots att gårdagskvällen tillbringades i glada vännerslag med god mat och dryck, härliga samtal och havsutsikt så fann vi oss vakna och pigga när solen strök över takåsarna och kittlade oss på näsan.
Kylväskan fylldes med yoghurt, jordgubbar, kokta ägg, mjölk, termos med kaffe ( verkar knäppt att lägga den i kylväska, jag vet men ibland måste vi vara praktiska) och det som blivit det lilla extra för maken- en smörgås!
Vi tog plats i bilen och körde genom en morgontyst och soldränkta stad till insjön i grannkommunen. Lite förvånade inser vi att vi faktiskt inte är ensamma. Men det är härligt med barnskratt och vattenplums som bakgrundsljud i sommarvärmen, liksom termoskaffe, yoghurt och jordgubbar ur plastburk. Och visst är det väl konstigt hur mycket godare kalla ägg är att äta ur handen än varma i äggkopp, vilka är goda de med.
Hurra för sommarfrukost!
söndag 20 maj 2018
I förlängningen...
Vi är alltså tillbaka i Sverige och hemma i Göteborg. Resan till Île Rousse var kort, intensiv och härlig men också fylld med arbete för vissa av oss medan andra mest kunde njuta. Men ett härligt morgondopp hanns med för oss båda.
Det gäller att njuta när man kan och också fortsätta med det så länge det bara går, det är något av vår livsfilosofi.