En söndagsfundering.

När jag tidigare handlade frukt och grönsaker, och då packade dem i en plastpåse, rev jag upp påsen när jag kom hem och knölar ner den i återvinningskärlet. Återvinningskärlet tömdes därefter någon gång i månaden för att dess innehåll kanske skulle bli nya påsar som revs upp efter en kvarts användning, för att sedan hamna i återvinningens kretslopp. Men papperspåsar.... aldrig att jag skulle knöla i hop dem. Nej, de viks så prydligt det går och används sedan vid flera tillfällen innan de hamnar i återvinningskärlet. Varför tänker jag, varför står papperspåsar mig närmare hjärtat och högre i kurs än plastpåsar? 

Är det deras skönhet? För jag tycker verkligen att bruntpapper är vackert. Wellpapp är ett helt ljuvligt material och härliga fyrkantiga bruna kartonger kan verkligen få mig glad. (Obs, inte flyttkartonger - de har så slitiga associationer) 

Och vad säger det då om mig?

"Plast är fult, usch för fula saker, fula saker slänger vi - även om de är både praktiska och bra - det spelar ingen roll, ut ska det"

Eller kanske det inte endast är utseende som just utseende. Kanske är det något som jag nosade på här ovan, associationer. Julklappar inslagna i bruntpapper med paketsnöre och lack. Nej, jag är inte så gammal att det var så man gjorde på "min tid" men det gjordes så i de böcker jag älskade. Kajsa Kavat, Madicken, Pippi och alla andra av min barndoms hjältar fick sina paket i brunt papper med paketsnöre och lack. Så när jag själv en gång kunde välja hur jag ville slå in de paket jag skulle ge bort så blev det... brunt papper även om jag gärna använder rött band istället för paketsnöre och lacken hoppar jag över, den bränns något så förfärligt. Men jag använder mig gärna av hängade ettiketter i hård papp.

Det är nog så att papperspåsarnas utseende och doft väcker minnen om vackra paket som väntar under granen men kan det vara något mer? Kan det vara papprets styrka och skörhet som går hand i hand? Kan det vara känslan av att papper är något viktigt, något vi skall vara varsamma med?

Ja, jag vet inte. Men Jag fortsätter vika och stuva undan papperspåsarna inför nästa användning, och de prasslar så härligt i mina händer. Och vem vet, kanske någon av dem kommer att klippas isär och bli till omslagspapper till julens julklapp? 

Morgonen efter dagen före

Under fredagskvällen utspelades i vårt hem ett firande av ett för oss helt nytt slag. Vi har firat 25 årsdagar, femtioårsdagar, julaftnar, och en massa annat trevligt. Vi har haft afterwork och bruncher. Vi har ätit långa middagar bestående av en mängd olika rätter och vi har bjudit på korv och bröd. Runt vårt bord har framstående företagare njutit av maten liksom TV-stjärnor, lärare, modelejon, läkare, hantverkare, ekonomer, och konstnärer och många, många andra. Ja, vi har haft den stora turen att få bjuda på god mat till många goda vänner.

Runt vårt middagsbord brukar vi åtminstone försöka träffas hela klanen en gång i månaden för att samtala och umgås. Lika trevligt är det varje gång oavsett om det njutits frukost, femrätters eller spagetti och köttfärssås. Huvudsaken är att vi får sitta ner tillsammans.

Så, vad hände då denna fredagskvällen. Vad var det som vi aldrig tidigare haft förmånen att fira? Matsalen hade jag under torsdagen klätt i svenska-flaggan girlanger och blåa och gula ballonger. Det var dukat med bordsflagga och vikta servetter. Allt för att fira att den av våra svärsöner som tidigare innehade en annan nationalitet än den svenska nu är en av oss.

Många veckor har vi väntat på att han skulle få sitt personnummer men till sist dök det upp, eller ner, i brevlådan hemma hos de unga tu. 

Självfallet skulle det firas och vad är mer svenskt än köttbullar (som antagligen har sitt ursprung i Turkiet eller England), potatismos, sås, lingon och pressgurka? Inte mycket tyckte vi. 

Makens buss från Oslo fastnade i tullen för en stor tullgenomgång så det var bara för mig att sätta fart och trilla köttbullar och steka pannkakor för glatta livet. Desserten hade vi beslutat skulle bestå av pannkakstårta (den måste ju vara svensk i alla fall).

Sveriges nya medborgare njöt av såväl köttbullar, sås, sylt, skönsång(?) och tårta.

Kvällar som dessa genererar hunger morgonen därpå. Alltså begav sig maken och jag till en av våra favoriter, ....and the bakery, för att där få njuta av deras goda frukostbuffé.

Vi är inte ensamma om att ha upptäckt denna pärla i stenstaden. Brödet bakas på plats och vi vet nu att innehavarinnan påbörjar bakning kl 04,00 på lördagar, sovmorgon, i vanliga fall tänder hon ljuset i bageriet kl 02,30. Hon ser till att inte endast baka allt bröd och alla bakverk som serveras i källarvalven på Viktoriagatan. Hennes goda bröd avlämnas också till både restauranger och kaféer i omgivningen. Dessutom tillreder hon allt annat som man kan njuta av i de mysiga lokalerna.

Frallorna var fortfarande ljumna när vi plockade åt oss ur den välförsedda korgen. Det fanns så många olika att välja mellan att vi fick ta oss en funderare innan vi valde. Det finns gott om köttpålägg med smak av Tyskland och Österrike för den hugade. Ost och olika marmelader och grönsaker- såklart. I en skål lurar "lagoma" förpackningar Nutella, gott men vi lyckades avstå. Äggen låg varma och väntade under en tygservett. Kaffet, underbart och nybryggt står på rad bredvid teet och kaffebröd i lagom stora bitar. Här saknas inget!

http://cafeandthebakery.se/

Annorlunda morgon

Vissa dagar börjar på ett annorlunda sätt. Idag var det en sådan dag. Gårdagen var också en annorlunda dag, inte på ett bra sätt, men jag fick i alla fall min sedvanliga frukost hemma vid köksbordet.
Säga vad men vill men när livet ruskas om så är det vanliga ofta något härligt att hålla fast vid. 

Men idag var det alltså en annorlunda dag, igen. Morgonens möte förutsatte att jag var tvungen att avstå sedvanlig grötfrukost och bege mig ut i den tidiga morgonen samma tid som vanligt med med tom mage. 

Man kan väl tycka att jag borde ha haft gott om tid då, denna morgon, när jag inte behöver koka något ägg och någon gröt och inte ens hälla vatten över kaffet i filtret men inte då, springa till bussen blev det i alla fall.

Mötet värt det, både språngmarsch och utebliven frukost, det kan jag lova. Den efterföljande frukosten på lokal, Café Kringlan på Haga Nygata, var inte dum den heller.

God müsli, lagom länge kokta ägg och mumsig bär-smothie smakade smaskens, och kaffet.... Endast den som fått avstå dagens första kopp kaffe vet hur gott det är.

https://www.goteborg.com/en/cafe-kringlan/

Kanelbullens dag

"Jag undrar hur många länder på vårt klot som firar sitt lands nationalkaffebröd" funderar jag när jag på kanelbullens dag rör ihop ännu en bulldeg, nummer två denna vecka. Den första satsen är sedan länge levererad till väntande sydlänningar. Det känns på något sätt lite märkvärdigt att står här och lyssna på den lokala radiokanalen som endast spelar nationell musik och baka något så känns så svenskt. Råvarorna är så lika de jag finner hemma men har trots allt egenskaper som lite skiljer sig från det "gamla vanliga". Mjölet är lite mer finmalet och smöret mindre salt.  Men övning ger färdighet.

Vissa saker har vi dock funnet skiljer sig från det vi är vana vid. Kanelen exempelvis är av annan art här. Liknar ceylonkanel. Pärlsocker finns inte. I alla fall inte i våra vanliga butiker. Så då vi med glädje transporterar dessa två nödvändigheter får även kardemumma åka med. Den tror jag emellertid att vi lika gärna kunde köpa här.

Våra kära grannar här nere har lärt sig känna igen doften av kanelbullar som emellanåt letar sig ut genom vår öppna stalldörr. 
När bullarna väl är klara brukar det betyda att vi ger oss av ut för att leverera dem till väntande vänner. Men idag är det kanelbullens dag och även om några ska finna sin väg till andra casitas här på berget får allt några stanna kvar.
Inte nog med att det ÄR kanelbullens dag så fyller maken år imorgon. Och det finns inte mycket han uppskattar så som en kanelbulle på födelsedagsbrickan.

                         Glad kanelbullens dag!!!

Ut på äventyr

Dagens frukost är betydligt enklare än gårdagen. Kaffet serveras i pappmugg och smörgåsarna bredde jag i går kväll och packeterades i passligt smörgåspapper med gummiband runt om.

Känslan av skolresematsäck infinner sig även om smörgåsarna på den tiden hade prickigkorv  och kaffet lyste med sin frånvaro. På den tiden var det festis i trekantig tetra som låg i väskan.

Dagen började lite extra tidigt idag trots att det är lördag. Tidiga mornar är givetvis ibland inte vad man önskar sig. Speciellt inte om det regnar och blåser. Men det gör det inte idag. Istället har jag en fantastisk morgonhimmel i blickfånget. Det går inte att missta sig på att det är höst. Ljuset är varmare och luften till och med ser krispig ut.
Jag hoppas att många letar sig ut i skog och mark och hittar lite god svamp.

Själv hoppas jag få njuta av utsikten över ett Europa som vaknar till en ny dag.

När kylskåpet gapar tomt av rätt orsaker, då har man tur.

Trots att jag i går eftermiddag besökte en av stadens större livsmedelsbutiker ekar kylskåpet tomt.
Havregrynskartongens insida är lika dammig som vinden på ett gammalt herresäte.
Fruktskålen ser ensam ut utan grapefrukten som normalt vilar på fatets gröna fajans och ägg - ja det finns det helt enkelt inga i kylen.

För allt för många människor i vår värld är detta vardag och en förfärligt katastrofal
verklighet.

Men för mig betyder det trevligheter. Först en vilsam frukost på det trevliga kaffet som ligger ett stenkast från vår port. Medan jag njuter ägg, yoghurt, kaffe och syndar med en croissant kan jag se vår balkong, samtidigt som ett nytt äventyr med Ruth Galloway utspelas i hörlurarna.

Runt omkring pratas och skrattas det småtrevligt. Idag är kaffeet helt fullt.

I morgon hoppas jag att frukosten intas på annan ort. Vem vet, med lite tur så kanske det funkar! Jag håller tummar och tår.

Frukost hela dagen.

Ibland är det gott att bara vara hemma. Göra ingenting och njuta av minuter som i sakta mak passerar likt mjuka vågor som rullar upp på stranden.
Det kan te sig som slöseri att sitta på en takterrass och se en dag av ens liv passera. Åtminstone anser maken att det är vansinnigt, ren galenskap faktiskt.
Och visst kan jag förstå hur han tänker men likt ensamhet kan stillsamhet vara en ren och skär njutning när man vet att sällskap liksom aktivitet väntar runt hörnet.
Så idag blir det en sådan dag. Frukost till frukost. En god bok till kaffet och frukost till lunch.
I kväll väntas äldsta dottern på besök och då är det slut på friden - det ska bli så kul!!