Efter en mycket trevlig kväll igår med intressanta människor och god mat under en svart parasoll som behängts med vackra lyktor vaknade jag tidigt i morse av att det faktiskt var ganska kyligt. När jag lämnat den relativa sängvärmen för att titta över havet så fanns inget hav att se!
Väcker maken för att han skulle få beskåda det numera ickesynliga havet och hade sedan för avsikt att återgå till sängvärmen. Latmasken i mig tyckte att det var en riktigt fin plan men tji fick masken och jag. Maken ville gå på promenad rakt in i dimman.
Sagt och gjort på med kläder och ut och gå!
Vi var långt ifrån ensamma att ta vara på den ovanliga svalkan. Men när vi lämnade strandpromenaden och började ta oss upp på en av de höjder som omger vår stad var det bara vi och dimman. Dimman var så tjock och låg så lågt att det gick att se de små vattendropparna i luften framför oss.
Upp och ner för höjderna tog vi oss ibland i dimma ibland i dess utkant men överallt helt utan den utsikt som vi känner som vår och som vi tagit för självklar. Spökligt, annorlunda och speciellt på alla sätt. Blommornas starka färger mildrades och huden på våra armar fuktades av vätan i luften.
Istället för att förtrollas utsikten, som vi brukar, såg vi idag hur byggen som stått stilla under de år vi varit här nu tagit fart.
Flitens lampa lyste klart hos dammiga män i färgglada t-shirts och välanvända hattar. Vi kom i samspråk med en man som skyfflade sand och som gärna tog en paus.
Efter en trevlig pratstund tog vi oss över höjden och tillbaka ner på strandpromenaden igen. Våra magar kallade på vår uppmärksamhet. De var hungriga och vi vet vart man går för att enkelt tysta frukosthungriga magar.
Efter en trevlig pratstund tog vi oss över höjden och tillbaka ner på strandpromenaden igen. Våra magar kallade på vår uppmärksamhet. De var hungriga och vi vet vart man går för att enkelt tysta frukosthungriga magar.
Maken njöt inhemskt bacon och ägg, jag höll mig till äggen och till detta färskpressad apelsinjuice och fantastiskt kaffe. Mums!
Därefter , in i dimman igen fast en dimma av helt annat ursprung än den fuktiga som idag täcker vår stad. Den dimma vi nu med lätta steg vandrade in i är efter-långpromenad-och-gofrukost-dimman. Den är inte dum den heller.




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar