Falla på plats

Efter en lång helg med en krånglande mage som sällskap börjar saker och ting falla på plats.  I alla fall så hoppas jag det. Helt ensam har inte magen och jag varit, nej då. Goda vänner har kommit förbi makens och mitt lilla hus på berget för att försöka locka med oss ut på äventyr, min mage och mig. Ibland har vi vågat oss på ett försök och lyckats väl. Vi har kunnat njuta av en Coca-Cola i skuggan under ett parasoll tillsammans med fina människor och goda samtal.

Nu, som sagt, känns det som att vi snart går i takt igen magen och jag. Det är bra. Bättre att gå i takt än i otakt.

Maken styr i eftermiddag kosan hitåt efter en arbetshelg på Kreta. Gossen är hemma hos sig liksom yngsta dotter med pojkvän. Dit är också äldsta dotter med make på väg. Ja, hem till sig alltså!Tillsammans ska de, efter lillasysters försorg, gå på konsert. Lilla mamma njuter i sitt sommarhus av den nyfunna friden, får jag förmoda,  då alla  ungdomarna alltså farit söder ut för att fröjdas tillsammans.

Jag njuter av frukost. En frugal sådan men med hemmakokad marmelad på jordgubbar och körsbär, veckans första kopp kaffe och vår fullständigt hänförande utsikt. Utmed horisontlinjen mot Afrika kan jag ana ett sandmoln. Kanske det rullar hitåt, kanske inte. Hur som helst på avstånd är det vackert och det räcker för nu. Eventuell sopning av takterrass är ett senare problem.
Aktuellt just nu är att njuta.
Njuta av att alla mina kära är på jordens yta, av utsikten och av kaffe med mjölk.