Räserbilen och vi

Efter att ha spanat efter delfiner, tecknat kontrakt med gasbolaget och dragit ner jalusier i barnens lägenhet skulle vi i morse flytta bilen. Det låter kanhända som ett underligt måndags nöje men det där med parkering är ett hett ämne i sommarvärmen.

Vår lilla stad har i normala fall si-så-där 27 000 invånare. Nu på sommaren ökar invånarantalet till runt 100 000. Ja, det är en stor ökning. Och det än inte endast antalet fötter som trampar gatstenen i våra gränder och doppas i havet som ökat. Antalet bilar ökar markant lika så. Detta har inneburit att gängse loppmarknad om söndagarna har fått ställas in då samma marknad brukar hållas på ortens större parkeringsplats.
Många missar detta och parkerar där ändå vilket normalt resulterar i att bilen bogseras bort. Nu är det så att denna sommar så är det så många som missar parkeringsförbudet på nämnda plats att man inte hinner bogsera bort bilarna och avställningsplatsen är helt full. Så därav ingen marknad.

Detta till trots är det knepigt att finna parkeringsplats. Så det stod alltså på dagordningen idag. Väl i bilen känns det så bra. AC är sval. Lite moln på himlen och inget bokat.

Beslutsvägen är kort. Vi åker en sväng, öster ut.

På kurviga vägar följde vi kustlinjen. Salubreña, Motril, Torrenueva, Calahonda, Castell de Ferro, La Mamola, La Rábita och till sist Adra.

Vi blev otroligt imponerande av Calahonda och vill absolut återvända dit en dag och då ha badkläderna med oss.

När vi kom fram till Adra var det lunchtid. Vår förhoppning om att finna en ruffigt  restaurang fylld med lunchande lokalbefolkning kom på skam men i stället fann vi en riktigt genuin turistfälla på stranden.

Det är fantastiskt hur bra mat somliga turistfällor kan prestera. Efter varsin välgjord hemmagjord hamburgare och köttgryta med mandelsås var vi mätta och belåtna och vände hemåt igen för att sent om sidor hitta en bättre p-plats åt räserbilen.

Istället för vindlande kustväg blev det nu motorväg. Inte vindlande alls men med hänförande utsikt. Jösses vad det är vackert med vita byar, blått hav och roströda berg. Det var lite bråttom hem. Vi visste att det kan finnas en viss möjlighet till p-plats under siestan då många som arbetar i stan då tar bilen och åker hem för att äta. Då kan därmed platser bli lediga!

Sagt och gjort. Räserbilen kämpade på och visst fanns det en plats åt den. Här hemma, på berget!! Tjohoooo!!

Det är inte sista gången räserbilen och vi åker på äventyr men nästa gång ska vi se till att ha tandborste och badkläder med, så att vi kan stanna om vi vill!!